Ninas öga

 
Recensioner 2007


 
     
  Zusak, Markus: The Book Thief


Min kusin lånade mig den här boken som snabbt blev en favorit: The Book Thief, om en flickas upplevelser i en liten tysk stad under andra världskriget.

Det handlar om Liesels lillebrors död, om hennes kärva fostermamma Rosa och fosterpappan Hans med de silvriga ögonen och dragspelet, och om juden Max som de gömmer i sin källare. Det förekommer en hel del mardrömmar, liksom fotbollsmatcher och äppelknyckarstråt med bästa kompisen Rudy, och inbrott i Frau Hermanns bibliotek...

Det är förstås en sorglig bok - jag grät en skvätt både här och där - men samtidigt upplyftande. Berättaren är Döden (!), kronologin är ganska upphackad. Ord och böcker spelar som titeln antyder en ganska stor roll, liksom färger. F

Författaren använder sig också av en del små knep av den sort som jag inte kan motstå: små sammanfattande "noteringar" som dyker upp titt som tätt, samt ett par i bilder återgivna handskrivna berättelser som ingår i bokens handling. Å, om det ändå skrevs fler böcker på det här viset!

 

 
     
  O'Farrell, Maggie: Du visste aldrig att jag fanns


En vacker och gripande bok som jag ska skriva mer om snart. O'Farrell har nu efter två fullpoängare blivit en av mina favoritförfattare!

 

 
     
  Hosseini, Khaled: Tusen strålande solar


Afghanistan, två kvinnors sorgliga öden sammanlänkas - till en början ofriviligt, men så småningom växer vänskapen fram och blir så stark att bara döden kan skilja dem åt. 

Jag kände inte riktigt lika starkt för den här boken som för Flyga drake (författarens debutbok som kom 2004), men den är absolut värd att läsas. Gråt, skratta, förfäras, bli förbannad - och få en liten, liten aning om vad det innebär att vara kvinna i Afghanistan. Och betänk att detta faktiskt är skrivet av en afghansk man: visserligen en man som lever i USA, men ändå.

 

 
     
  Rankin, Ian: Mortal Causes - Rebus #6

Inte lika bra som de flesta andra böcker i Rankins serie om John Rebus. Jag hade svårt att hänga med i handlingen, tappade ideligen tråden och kunde inte hålla isär de olika karaktärerna.

Det blir bara en trea i betyg den här gången.

 

 
     
  Black, Benjamin: Christine Falls

En lite annorlunda deckare som utspelar sig på Irland på sjuttiotalet (eller när det nu är, jag är inte helt säker). Författaren som skriver under pseudonym heter egentligen John Banville och är en välrenommerad romanförfattare. Det märks, det här är en "höglitterär" deckare om det finns något som heter så.

Karaktärsbeskrivningen är djupgående - men problemet är att jag inte gillar vare sig Quirke, Phoebe, Sarah, Malachy eller domaren. Jag tycker att det blev ganska tråkigt, även om jag inte hade lyckats räkna ut slutet.

 

 
     
  Davys, Tim: Amberville
 

En bok som jag fick ett förhandsexemplar av, som en del i förlagets pr-kampanj. Det dimper också då och då ner påminnelser från pr-byrån i brevinkastet: småprylar som en cigarrettändare, en disktrasa och nu senast en purjolök (jo, en riktig purjolök!) med citat ur boken.

Idén är kul: en stad befolkad av kramdjur, och den gamla outslitliga frågan om vem som är god och vem som är ond. Men även om det var lite kul i början så kände jag som vanligt bara "jaha?" när jag läst klart. Det här gav mig ingenting. Jag fattar inte ens varför boken kallas Amberville efter en av stadens fyra stadsdelar, jag tyckte inte alls att just den stadsdelen spelade större roll än de andra. Det irriterar mig med böcker som bara får mig att känna mig dum.

På sidan 90 finns desstuom en rad som innehåller orden Den ägdes av en mus på ekonomiavdelningen som han fortfarande inte visste vad hon hette, trots att hon jobbat på Wolle & Wolle minst lika länge som han.

Hmm. Som den ekonomiassistent jag är känner jag mig lite lätt sårad faktiskt. ;-)

 

 
     
  Kostova, Elizabeth: Historikern

Rättså spännande om vampyrer och Draculya - verklighetens Greve Dracula - men väldigt akademiskt faktatungt. Det tog tid att läsa, jag hade svårt att hålla isär de olika berättarrösterna/tidsramarna. Men jag måste nog ändå säga att det var värt mödan.

 

 
     
  Rankin, Ian: Knots & Crosses - Rebus #1

Varför läste jag inte denna allra första bok i Rebus-serien för länge sen? Jag vet vad svaret är: det har bara inte blivit av, trots att jag länge velat. Det visade sig vara en av de allra bästa böckerna. Kanske beror det på att jag fick svar på en massa frågor som jag haft i huvudet ända sedan jag började läsa om Rebus någonstans mitt i serien.

 

 
     
  Lowden, Martina: Allt

Oj, vad sjutton ska man skriva om den här boken? Det är ju som en dagbok, och därför är det inte mycket man fattar om sanningen ska fram. För det finns inga förklaringar, inga tillrättalägganden. Men samtidigt är det ju det som gör det här till så spännande läsning.

Man får helt enkelt låta bli att hänga upp sig vid det man inte kan följa, och ta vara på de guldkorn som finns. Lowden älskar ord och språk, och det gör jag med om än inte i samma omfattning.

 

 
     
  Nilsson, Johanna: Jag är leopardpojkens dotter

Johanna Nilsson skriver fantastiskt bra, det har hon visat i sina romaner, och visst förstår jag att hon behövde skriva det här om sina farföräldrar. De levde onekligen ett spännande liv som få får uppleva., samtidigt som det är en sorglig del av hennes pappas uppväxt.  Bitvis är det en väldigt bra bok, som dessutom innehåller en del foton vilket alltid ger ett plus i kanten, men mitt intresse håller inte i sig hela vägen.

 

 
     
  Rowling, J. K. : Harry Potter & the Half-Blood Prince (#6)

Hur sjutton lyckas hon? Varenda bok om Harry Potter är fullmatad med spännande händelser och samtidigt så hänger den röda tråden ihop genom hela serien, dvs hon måste ha vetat vad saker hon skrev om i början skulle leda fram till senare. Det är imponerande! Säga vad man vill om hysterien kring de här böckerna och filmerna, men jag bara älskar varenda minut av det!

 

 
     
  Läckberg, Camilla: Tyskungen

I den här femte boken av Läckberg får Erica Falk veta saker ur sin bortgångna mammas bakgrund. Spännande, men inte riktigt lika bra som de två föregående böckerna.

 

 
     
  George, Elizabeth: What Came Before He Shot Her

När jag läste senaste boken i serien om Lynley och Havers blev jag fullständigt chockad av det dramatiska slutet - faktum är att jag inte kunde släppa det på flera dagar. Så jag såg verkligen fram emot att läsa den här boken, som förklarar bakgrunden till de där sista sidorna i När ingen ser.

Den här boken är alltså ingen Lynley/Havers-kriminalare, utan berättelsen om tre utsatta syskon i London och vad som förde dem fram mot tragedin med mordet på... jag ska inte skriva vem ifall någon inte har läst När ingen ser.

Jag tycker att boken visar att George kan skriva djuplodande psykologiska porträtt utan att behöva göra en deckare av det. Jag blev helt involverad i syskonen Campbells liv - jag avskydde Ness, älskade Joel och önskade att jag kunde krama och skydda Toby mot livets alla hårda kanter.

 

 
     
  Smith, Alexander McCall: Damernas detektivbyrå

Den här serien om Mama Ramotswe säljer ju som smör över stora delar av världen, så till sist blev även jag tvungen att läsa. Afrika intresserar mig och jag brukar ju läsa det mesta i deckargenren.

Men nej, det här är inget för mig. Larvigt, och ganska tråkigt.

 

 
     
  Läckberg, Camilla: Olycksfågeln

Fjärde boken i serien om Erika Falk. Precis som i Stenhuggaren skriver Läckberg utifrån två tidsperioder, så det vet vi nu att hon fixar. Och jag tyckte att den här var lika bra som den förra. Möjligen börjar jag tröttna lite på Erika och Patriks familjeliv, deras dialog går mig lite på nerverna ibland.

 

 
     
  Ragde, Anne B: Berlinerpopplarna

Ibland hittar man en bok som överraskar genom att vara något helt annat än man trodde. Om någon hade sagt mig för något år sedan att jag en dag skulle ge toppbetyg till en bok som till stor del utspelar sig i en skitig svinstia hade jag nog gapskrattat. Men ser man på, här är den!

Den här norska familjen är en upplevelse att lära känna. Här finns den gammalmodiga, modersberoende och lite dumma äldste sonen som är grisbonde; den ensamma och tillbakadragna mellansonen med sin begravningsbyrå, och så den yngste homosexuella som lever ett glamoröst storstadsliv. Plötsligt dör mamman och allt blir uppochnervänt på gården. Äldste sonen visar sig ha en vuxen dotter. Pappan visar sig vara något helt annat. Och så samlas de alla hemma på gården...

Det är roligt, sorgligt, träffande. Rekommenderas starkt!

 

 
     
  Läckberg, Camilla: Stenhuggaren

Detta är den tredje boken i Läckbergs serie om Erika Falk och hennes Patrik, och den första som jag verkligen fastnade för. Hon växlar mellan nutid och dåtid och lyckas få båda att kännas trovärdiga. Det känns som om hon har gjort en del research om stenhuggaryrket, och det imponerar på mig i alla fall.
 
     
  Kadefors, Sara: Fågelbovägen 32

Så obehagligt det kan bli när människor som gör goda saker går över gränsen och blir självgoda! Lite som i Jungersens Undantaget (se nedan), fast mer på en familjedramanivå.

 Jag blir inte klok på människan Eva i den här boken, hon är ibland så dum att man vill slänga ifrån sig boken. Samtidigt är hon ju en intelligent läkare och tvåbarnsmor. Och det finns tillfällen när jag kan identifiera mig fullständigt med henne.

Men vid närmare eftertanke så är det ju ofta så med människor, eller hur? Vi har så många olika sidor i våra personligheter att man ibland knappt känner igen en vän/bekant från ett sammanhang om man träffar honom/henne i ett annat.

Och Sara Kadefors skriver så att man inte kan sluta läsa, man bara måste vidare i berättelsen, to the bitter end. Så det kan inte bli annat än en fyra i betyg här. Om jag tycker om boken? Svar: Vet ej.

 

 
     
  Blom, Tomas: Förortsungar


Bok skriven efter en film. Hmm, ja det kändes. Jag tror säkert att det här är en jättebra film, historien är inte dålig på något sätt - men litterärt var det inte mycket att hurra för. Fast jag tillhör ju inte målgruppen, det passar förmodligen bättre för barn att läsa den här boken.

 

 
     
  Larsson, Stieg: Luftslottet som sprängdes - Millennium #3


Sista delen om Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander håller enligt min åsikt samma höga klass och tempo som de två tidigare böckerna. Så jävla bra!!!

Jag är så ledsen över att författaren inte finns längre. Tänk så mycket fantastisk läsning vi kunde ha sett fram emot om han inte gått bort alldeles för tidigt.

 

 
     
  Andersson, Lena: Duck City


Mysko bok - väldigt mysko bok, och jag fick aldrig riktigt något grepp om den. Ibland läste jag en rad som fick mig att rysa av välbehag, men de där raderna försvann liksom i resten av det förvirrade händelseförloppet. Det är väl satir det här, men tyvärr förstod jag mig inte på det. Det blir nästan alltid så när författare tar till annorlunda grepp - det blir obegripligt för mig.

 

 
     
  Jungersen, Christian: Undantaget

En thriller som kombinerar ett folkmordsinstitut med mobbing på arbetsplatser - det var ju bara oemotståndligt! Riktigt bra bok, bortsett från att översättningen känns styltig och att slutet påminner lite väl mycket om actionfilm för min smak.

Det är ett väldigt intressant ämne som Jungersen tar upp: är människor som arbetar med "goda" saker nödvändigtvis själva "goda människor"? Eller finns risken att den som tycker sig arbeta för att göra världen bättre kan börja tro sig stå över andra människor? Tål att tänka på, och i Undantaget blir det obehagligt. Vems version ska man tro på...?

 

 
     
  Fredriksson, Marianne: Den som vandrar om natten

Först trodde jag att det här skulle bli en av de få böcker som hamnar på min så kallade "nix-lista", så trögt gick det. Men vad jag bedrog mig! Jag blev mer och mer indragen i den här historien från romarriket och några personers öden. Jag kan inte min bibel- eller religionshistoria tillräckligt för att hänga med i alla kopplingar till verkliga händelser - men det går bra att läsa detta ändå, se det som en spännande, rörande och grym saga. Och medan man läser lär man sig en liten aning mer om Jesus och livets stora gåta. Bara det var värt mödan jag fick lägga ner på att ta mig förbi de där första kapitlen.

 

 
     
  Wikander, Ola: I döda språks sällskap

Jag rår inte för det, men allt som rör språk intresserar mig. Även om de är döda! Ola Wikander är en ung kille med mycket stora kunskaper om gamla utdöda språk, och han kan skriva så att man förstår.

Fast betyget blir en trea, för även om jag gillar ämnet och har lärt mig en hel del under läsningen så är det ju inte direkt sexigt...

 

 
     
  Ernestam, Maria: Busters öron

Det här är verkligen en spännande svensk författare, som tur är har hon en tredje bok på gång nu. Ser verkligen fram emot den! Jag gillade hennes debut, Caipirinha med döden, som jag läste på min Greklandssemester förra sommaren. Glädjande nog är den här lika bra.

Jag tror man kan säga att Ernestam skriver om vanliga människor som efter ett tag visar sig vara lite ovanliga, trots allt. Skenet bedrar. I förra boken blev huvudpersonen vän med döden, något som borde vara orealistiskt men ändå med Ernestams berättande kändes ganska normalt och verkligt. I den här visar det sig snart att huvudpersonen Eva (56 år) dödat sin egen mamma - det skedde när Eva var 17 och mordet har inte upptäckts. (Än så länge... men det förflutna börjar komma ikapp henne!)  Det är hunden hon övade på som hette Buster, hans öron har hon sedan dess haft under kudden så att han tvingats lyssna på hennes bekännelser...

Ja det är en morbid bok, ganska knäpp men ändå realistisk. Jag älskar att läsa sånt här, som berör och får mig att tänka i banor jag annars aldrig skulle ha kommit in på.

 

 
     
  Foer, Jonathan Safran: Everything Is Illuminated (Allt är upplyst)

Han är bara för häftig, denne Foer. Det här är hans debutbok från 2002 - jag läste uppföljaren först eftersom jag tyckte att den verkade mer intressant. Det gjorde jag nog rätt i, för även om det här är en på många sätt fantastisk bok det också så berörde Extremt högt och otroligt nära mig mer.

Precis som i den finns det delar av den här boken som jag tror att jag inte riktigt förstår. Men det finns också delar som är geniala och som verkligen berör. Och så leker han med språket, jag är glad att jag läste den här på engelska även om jag säkert missat en del spetsfundigheter på grund av det. Jag har en känsla av att Foers humor är svåröversatt.

Det handlar i alla fall om att författaren åker till Ukraina för att leta efter sin judiske farfars hemby och den kvinna vid namn Augustine som påstås ha räddat dennes liv. Som tolk och guide får han den jämnårige Alex, vars farfar blir deras chaufför, och med på färden följer också hunden Sammy Davis Jr, Jr. Det är en dråplig historia, både språkligt och i övriga hänseenden.

Jag känner mig inte förmögen att berätta så mycket om handlingen, det är rätt tillkrånglat, så jag rekommenderar den nyfikne att läsa själv istället. Foer är absolut en av de mest intressanta bland de unga amerikanska författare jag läst, så jag tänker hålla ögonen på honom.

 

 
     
  Shreve, Anita: Nära Eden

Anita Shreve är en mycket bättre författare än jag förstått, inser jag nu. Hon kan beskriva människors inre på ett sätt som kanske inte känns så attraktivt men desto mer verkligt och ärligt.

Här handlar det om en man som kommer hem till sin lilla stad för att sälja sitt barndomshem efter att modern dött. I grannhuset bor fortfarande hans barndomskamrat Eden kvar med sin mamma. Eden har inte gått utomhus på många år, hennes ansikte är skadat efter att hon blev skjuten när hon var sjutton. Hennes far dog i samma skottdrama, då en inkräktare brutit sig in och våldtagit Eden. Men vad var det egentligen som hände den där natten?

Spännande trots det ganska långsamma berättandet.

 

 
     
  Hearns, Lian: Över näktergalens golv - Sagan om klanen Otori #1

Fantasy... ja, det har jag ju alltid haft problem med. Så även denna gång. Inte för att jag inte gillar boken - det gör jag absolut. Men ändå var det egentligen bara alldeles i slutet som jag fick några riktiga känslor för karaktärerna och insåg att jag nog kan tänka mig att läsa vidare om deras öden.

Så det blir ett medelbetyg. Jag dras inte riktigt in i sådana här "sagor". Jag blir mest irriterad på klanlojaliteter och hämnd och dödande för att rädda sin egen eller någon annans heder, för jag tror inte på sånt. Det mest intressanta var att läsa om näktergalsgolvet.

 

 
     
  Nesser, Håkan: Människa utan hund

Jag tyckte att Nessers Van Veeteren-deckare var trista så jag läste bara en eller möjligen två. Föredrog att se TV-filmatiseringarna av dem. Men det här var betydligt bättre så i Gunnar Barbarotti-serien räknar jag definitivt med att läsa alla fyra planerade böcker.

Jag har två saker att invända mot här: det ena är att boken är för lång på grund av ett ganska meningslöst parti i mitten med långdragna och tråkiga polisförhör som inte leder någonstans; det andra är att brottet (eller snarare det som utlöste brottet) är lite väl osmakligt på sitt ganska stillsamma sätt. Det har stannat kvar och irriterat mig på samma sätt som ett kliande myggbett kan göra, rätt länge efter läsningen faktiskt. Vet inte riktigt varför för jag har läst (och gillat) betydligt osmakligare saker i böcker. Det bara känns fel i det här fallet.

Jag kom förresten just på en tredje invändning jag har: Nessers sätt att använda ovanliga synonymer för ord. Även om jag brukar vara den första att välkomna ett lekande med språket så tycker jag att det känns tillkämpat här. Inte riktigt äkta utan mer som om han hela tiden försöker leta ord för att briljera och utmärka sig. Det är synd, det stör flytet i min läsning och gör att det känns styltigt. Särskilt i dialoger - där vill jag känna att karaktärerna verkligen skulle kunna tänkas prata så som det står, och så är inte alltid fallet med Nessers skrivande.

Men en riktigt bra bok är det ändå.

 

 
     
  Picoult, Jodi: Salem Falls

Man kan alltid lita på att Jodi Picoult väljer svåra ämnen att skriva om, och av vad jag läst hittills drar jag slutsatsen att hon oftast lyckas mycket bra. Här handlar det om Jack St Bride, ung f.d. lärare och fotbollstränare på en flickskola i New Hampshire som just avtjänat ett fängelsestraff för sexuella övergrepp på en elev. Han hamnar i den lilla staden Salem Falls där han får jobb som diskare på en diner och faller för ägaren Addie. Hon är en trasig själ liksom Jack, och det är kanske därför de finner tröst i varandra. Men lyckan blir inte långvarig - några Wicca-utövande tonårstjejer kommer i vägen och den som en gång dömts för sexualbrott finner ingen nåd.

Spännande, sorgligt, aktuellt. Visst har man läst liknande romaner förr, men Picoult är ovanligt duktig på att skildra människor som berör, och hon sätter fingret på de riktigt svåra frågorna - som det där med att veta vem man ska tro på när ord står mot ord, och hur väl man egentligen kan känna en annan människa.

 

 
     
  Theorin, Johan: Skumtimmen

En svensk deckardebutant, som innan boken ens är publicerad lyckas få en rad länder att köpa rättigheterna till både denna och kommande böcker: däribland USA! Det här måste ju vara något utöver det vanliga.

Det är en bra deckare, men jag kan ändå inte förstå varför USA satsat på just den här. Det finns och har funnits många minst lika bra svenska deckarförfattare. Tycker jag. Men det spelar ingen roll, det är kul att det går så här bra för Theorin. Boken utspelar sig på Öland, på det vidsträckta Alvaret. Det är en ganska tungsint stämning över boken, med den deprimerade Julia som dricker för mycket vin  för att dränka sorgen efter sonen som försvann för tjugo år. De mest humoristiska karaktärerna är nog pensionärerna som leker privatspanare.

Det går ganska långsamt framåt, men det blir ändå spännande. Jag är inte lyrisk, men nöjd och ser fram emot att läsa mer av Johan Theorin.

 

 
     
  Karlsson, Jonas: Det andra målet. Noveller

Den här killen är född 71 precis som jag, och han är utan tvekan en av de allra bästa bland våra unga svenska skådespelare idag. I de intervjuer jag sett med honom har han gjort ett bra intryck på mig; han verkar vanlig och ändå så känslig och filosofisk. Utan att bli pretentiös. Kanske på grund av det där snabba, lite blyga leendet som blixtrar till just när han sagt något som han sedan verkar tycka låter kaxigt.

Så när han nu debuterat som författare, dessutom med noveller - ganska vågat med tanke på att novellen inte anses fungera på den svenska bokmarknaden) - var jag förstås tvungen att läsa.

Och det är riktigt bra. Lågmält skrivet, vardagligt men oerhört klurigt. Det händer underliga saker i olika personers vardagsliv, och det finns kopplingar mellan karaktärerna i de olika novellerna som till sist fick det att gå runt i huvudet på mig.

Jag har absolut inte fattat allt. Jag kommer att läsa om. För det är som att se en sån där kortfilm som SvT ibland sänder när de har en kvart eller tio minuter att fylla, som man fastnar i och förförs av och tvingas gå och fundera på länge efteråt. Det är det absurda, lågmälda dramat i vardagen som Jonas Karlsson skriver om. Ibland irriterar hans text mig som när det kliar på ryggen.

 

 
     
     
  Cesarani, David: Adolf Eichmann. Byråkrat och massmördare

Tungläst bok, om man som jag inte är så detaljinsatt i nazisternas tid vid makten i Tyskland, eller politik och ideologiers utveckling i Europa över huvud taget. Men givetvis intressant och skrämmande läsning emellanåt.

 

 
     
  Cleeves, Ann: Svart som natten

Kriminalroman som utspelar sig på Shetlandsöarna. Den har fått priser och väldigt fina recensioner, och visst är den bra. Men jag hade nog väntat mig något nyskapande och det tycker jag inte att den är. Helt okej och välskriven men den utmärker sig inte som så värst annorlunda än många andra böcker i genren. Den får plus för att upplösningen blev en överraskning.

 

 
     
  Hintze, Pia: En ska bort

Fortsättningen på berättelsen om Sarah och hennes liv som småbarnsförälder. Här handlar det mycket om hur det är att försöka fortsätta göra karriär på jobbet när man har småbarn, och hur åtminstone i det här fallet allt förändras för Sarah medan Karls liv ser ut ungefär som förut. Det är naturligtvis inte så här orättvist för alla mammor, och de är inte heller alla som Sarah. Men ändå, jag känner igen mycket av mig själv i Sarahs negativa inställning och därför är jag ännu mer glad att jag inte har barn.

 

 
     
  Hintze, Pia: Baby blues


Om Sarah som är lite över trettio när hon skaffar barn med sin sambo Karl. Livet blir inte alls som hon tänkt sig. Jag skulle inte rekommendera den här till någon som är gravid eller har småbarn, den är deprimerande. Men jag tror att det är många som upplever det på ungefär samma sätt, fast det har man inte talat så högt om. Nu gör fler och fler det och det kanske kan vara till tröst för de som drabbas.

Själv kände jag lättnad efter att ha läst boken: lättnad över att jag inte är i Sarahs situation. Jag kan nämligen mycket väl tänka mig att det är så här det skulle bli för mig om jag skaffade barn. Och jag skulle inte stå ut.

 

 
     
  Gardell, Jonas: Jenny

Vem kan sätta fingret så precis på det svenska samhällets misslyckanden och grymheter som Jonas Gardell?

Jag läser om Jenny och mår så dåligt, så dåligt, över vad vi människor gör mot varandra. Grubblar över mina egna tonår och i vilken utsträckning jag deltog i grupper som gav sig på de svagare. Gjorde jag något, satte jag emot? Var jag med och hetsade, eller satt jag bara tyst och såg på utan att våga ingripa?

Jag minns inte. Eller vill jag inte minnas, vågar jag inte?

Alla borde läsa den här boken och rannsaka sig själva, så att människan kan förändras till det bättre. Men tyvärr tror jag att tonåringar kommer att fortsätta göra illa varandra, precis som vuxna människor (som borde veta bättre) mobbar andra vuxna på våra arbetsplatser. Det kommer alltid att finnas de starka och de svaga, och de starka kommer alltid att känna lukten av blod.

 

 
     
  Törnblom, Mia: Självkänsla nu!

Och parallellt med Armstrongs klosterliv gjorde jag ett försök att bygga upp min självkänsla med hjälp av den fantastiska Mia Törnblom. Det gick inte så bra för mig, det var inte rätt läge för mig att ta till mig allt detta just nu. Men jag inser att det här är en mycket bra och betydelsefull bok, och jag kommer att läsa den igen och försöka anstränga mig lite mer med att ta övningar på allvar och så vidare. För min självkänsla ger sig av då och då, hur lätt som helst. Och jag vet att jag måste göra mig av med offerkoftan och  träna på att hämta hem min självkänsla, alldeles på egen hand. Det är hårt arbete som gäller, något annat sätt finns inte.

 

 
     
  Armstrong, Karen: Genom den trånga porten. Mina sju år i kloster

Gripande och omskakande självbiografisk berättelse om livet i ett brittiskt katolskt kloster på sextiotalet. Man kan nästan inte tro att det är sant, men det är det. Som tur är verkar det ha blivit betydligt mer moderniserat inom klostervärlden sedan dess. Jag kan inte se ett enda uns av "Guds kärlek" i det som Karen Armstrong beskriver, bara hjärntvätt och nedbrytning av unga flickors självkänsla och mentala hälsa. Hu!

 

 
     
  Foer, Jonathan Safran: Extremt högt och otroligt nära

Det finns böcker som fullkomligt tar andan ur en med sin genialitet. Det här är definitivt en sådan! Nioårige Oskar Schell är lite för intelligent för sin ålder, lillgammal med fantastiska kunskaper men också en del hämmande nojor. Inte så konstigt kanske, att vissa saker som t ex att åka tunnelbana är svårt för honom, med tanke på att hans pappa dog i ett av tvillingtornen som attackerades av terrorister den 11 september 2001.

Pappans meddelanden på telefonsvararen är en hemlighet som Oskar inte kan avslöja för någon. Men när han i pappans garderob hittar en gömd nyckel i ett kuvert med texten Black på, ger han sig ut i New York för att ta reda på vad hans pappa hade för hemlighet.

Det är en fantastisk läsupplevelse att följa Oskar runt i staden på jakt efter alla som bär efternamnet Black. Och ännu bättre är att det finns foton i boken (jag älskar böcker med foton eller bilder!) som illustrerar viktiga saker.

Varvat med Oskars egen berättelse finns också hans farmors och hans farfars, och de kapitlen blir ibland lite tunga att läsa och förstå. Foer leker med olika stilgrepp och ibland blir det rentav irriterande. Jag skulle helst ha velat hoppa över de bitarna och bara lyssnat till Oskar, men tyvärr missar man viktiga delar av helheten om man gör det.

Om Foer hade hållit sig till Oskar så hade det här varit en given femma - nu blir det istället en stark fyra i betyg. Läs och njut av denna härliga kille!

 
     
  Brockmeier, Kevin: The Brief History of the Dead

Det var omöjligt för mig att motstå titel och omslag - jag visste ingenting om vare sig boken eller författaren men bara måste köpa. Innehållet motsvarade för ovanlighetens skull ganska väl mina förväntningar.

Det är en originell historia, om The City: staden där vi människor hamnar när vi dör, och där vi så länge det finns någon levande människa som fortfarande minns oss lever vidare ungefär som vanligt. Men när minnet av oss dör ut försvinner vi från The City, vidare till... tja, himlen kanske? Det är ju ingen i The City som vet vad som väntar sedan.

Plötsligt händer något på jorden som gör att folk försvinner från The City i ett aldrig tidigare skådat tempo. Snart inser de som är kvar att de har en gemensam nämnare: en ung kvinna vid namn Laura. Denna Laura befinner sig isolerad i Antarktis när en epidemi utrotar jordens befolkning. Hennes kamp för att ensam ta sig genom is och snö till befolkade trakter får läsaren följa parallellt med berättelserna från The City. Spännande, välskrivet och otroligt vackert.

 

 
     
  Claudel, Philippe: Grå själar

En dyster och deprimerande bok, fylld av lera och leda från Första världskrigets Frankrike. Jag förstår inte varför den blivit så hyllad. Eller det gör jag kanske: det är inte ovanligt att jag har svårt för den här sortens böcker medan resten av världen älskar dem. I boken sägs att våra själar är vackert grå, men jag vet inte. Jag önskar att jag låtit bli att läsa ut den för det enda jag känner nu efteråt är olust som jag inte tycks kunna skaka av mig. Min själ känns smutsgrå.

Mitt betyg blir en svag trea, på gränsen till tvåa.

 

 
     
  Alakoski, Susanna: Svinalängorna (ljudbok)

Jag testade en ljudbok till, och i det här fallet tror jag nästan att det var bra, pga uppläsarens finska brytning. Det börjar som en flickas berättelse om sin knasiga familj, finska invandrare som på sjuttiotalet får en lägenhet i ett nybyggt bostadsområde i Ystad. Men snart förstår man att allt inte står rätt till med Leenas föräldrar, och familjens gradvisa förfall får en att sätta skrattet i halsen.

Det gör ont att läsa hur Leena kämpar för att hålla ihop vardagen under föräldrarnas fylleperioder. Hon går på sin simträning, gör sina läxor, tar hand om sin lillebror och hunden, och sover över hos kompisar så ofta hon vågar medan hennes hem är invaderat av föräldrarnas utslagna alkiskompisar. Hon hämtar polis och ambulans när pappan gång på gång får fylledille och misshandlar mamman, och hon lever i ständig skräck för att mamma ska dö, att hon själv ska dö. Som tur är har hon sina kompisar, Åse och Rita, som har sina egna problem och som kanske är de enda som förstår.

Det är ofattbart att tänka sig att barn tvingas växa upp på det här viset. Men det händer ju, överallt och hela tiden. Alakoski är väl värd Augustpriset 2006 som hon fick för den här boken.

 

 
     
  Roslund & Hellström: Edward Finnigans upprättelse (ljudbok)

John är gift och har en son. Under en spelning med sitt band på en Finlandsfärja får han ett raseriutbrott och misshandlar en man som inte lämnar kvinnorna på dansgolvet ifred. Han arresteras, och det är Evert Greens (som känns igen från tidigare böcker av Roslund & Hellström) som får hand om fallet.

Snart upptäckes det att mannen inte är den han utger sig för att vara. Det visar sig att han kommit till Sverige på falskt kanadensiskt pass. Den man som han verkligen är påstås vara död. Han dog i ett fängelse i Ohio, USA bara ett par dagar innan han skulle avrättas för mord.

Sanningen är förstås en annan: Johns "dödsfall" var i själva verket en skickligt iscensatt fritagning. USA sätter genast press på svenska myndigheter om utlämning för att omgående verkställa dödsstraffet, och Evert Greens har inte mycket tid på sig att utreda vad som verkligen hänt. Var John skyldig till mordet för sex år sedan? Hur gick flykten egentligen till?

Det känns ganska osannolikt att såväl flykten som mordet verkligen skulle fungera i verkligheten, men jag köper ju osannolikheter på löpande band när jag ser Prison Break på TV, så varför inte? ;-) Det är en klart läsvärd bok, den skulle fått en fyra i betyg om det inte vore för den tröga starten och att jag först tyckte att Shanti Roneys röst var monoton och jättetråkig att lyssna till. Jag tycker fortfarande att det är svårt med ljudböcker, det hade nog varit bättre om jag läst istället.

 

 
     
  Khemiri, Jonas Hassen: Montecore - en unik tiger

Jag läste Khemiris debut Ett öga rött för ett par år sedan och kan bara konstatera att han har skrivit ännu en bok i samma klass. Det här är en jätterolig bok, som samtidigt innehåller så mycket sorg att det nästan tar andan ur en. Jag kan inte låta bli att undra hur mycket som är påhittat respektive författarens egna sanna historia. Han använder sitt eget namn vilket gör att det är lätt att tro att det är helt självbiografiskt - men det kan ju vara ett medvetet trick. Och egentligen spelar det ingen roll om det är självupplevt eller ej, det är ju författarens frihet att blanda erfarenheter och dikt bäst han vill.

Hur som helst, boken börjar med att författaren får e-mail från sin försvunne pappas gamle vän Kadir från Tunisien. Kadir gratulerar Jonas till framgångarna med Ett öga rött, och föreslår att de gemensamt ska skriva en biografi över fadern Abbas. Sedan varvas Kadirs e-mail (som skrivs på en härlig svenska med otaliga franska och arabiska influenser) med Jonas hågkomster från sin barndom.

Om man som jag älskar när författare leker med språket är detta en stor läsupplevelse. Jag var nästan inne på att ge en femma i betyg - men sen förstod jag inte riktigt slutet och det irriterar mig. Så det blir en stark fyra istället, precis som Ett öga rött fick. Jag längtar redan efter Khemiris nästa bok.

 

 
     
  Saramago, José: Klarsynen

Först var det trögt att komma in i berättelsen och förstå någonting, på grund av Saramagos sätt att skriva. Dialog som skrivs utan andra skiljetecken än komma följt av versal blir lite rörigt innan man vänjer sig. Jag upplevde en liknande känsla när jag läste Dubbelgångaren för ett par år sedan.

Efter några kapitel hade jag kommit över den tröskeln, men då var det lite för mycket politiskt svammel för att fånga mig. Under andra hälften av boken blev det mer intressant, och faktiskt ganska spännande på sina ställen. Men som så många gånger förr gjorde slutet mig sedan besviken: abrupt och utan tillräckliga förklaringar. Helhetsbetyget blir därför bara en trea.

Jag fattar att nobelpristagaren Saramago verkligen vill säga något viktigt med den här boken; att den är någon slags satir över våra demokratiska samhällen. Det är nog bara så att jag inte är tillräckligt politiskt intresserad för att förstå. Jag önskar också att jag hade läst Blindheten innan denna, eftersom de i viss mån hänger ihop.

 

 
     
  Lind, Åsa: Stora boken om Sandvargen

Samlingsvolym som innehåller Åsa Linds tre böcker Sandvargen (2002), Mera Sandvargen (2003) och Sandvargen och hela härligheten (2004).

Jag såg ett UR-program om Åsa Lind och hennes böcker på TV i höstas, och kände att det där måste jag läsa. Så när jag köpte samlingsvolymen som julklapp till en liten tjej jag känner passade jag på att skaffa mig ett eget exemplar. Jag har läst några kapitel då och då under januari, och det blev bara bättre och bättre.

Jättefint skrivet, Åsa Lind leker med ord precis som barn gör -  rimmar med nonsensord och hittar på lite nya när det behövs. (Det finns ju massor av företeelser här i världen som vi inte har något ord som beskriver ordentligt - det har nog alla barn märkt.)

Det är klurigt och underfundigt och jag vet inte vem som är smartast av Sandvargen och Zackarina egentligen - även om Sandvargen själv förstås skulle säga att det är han som vet allt. Och det är klart, vissa saker - rymdens oändlighet och svarta hål, och döden till exempel - visste nog inte Zackarina så värst mycket om innan han förklarade det för henne. Så det var nog tur att hon hittade honom i sanden den där dagen. Eller om det nu var han som hittade henne - de är inte helt överens i den frågan.

Boken är lite tung att hålla i, så det hade kanske varit bättre att köpa de tre delarna var för sig. (Fast då blir det dyrare). Sandvargen får toppbetyg av mig, tveklöst! Jag önskar att jag var barn igen så att jag kunde få tjata om att höra något ur den här boken varenda kväll! ;-)

 

 
     
  Kelly, Lauren: Det stulna hjärtat

Nog för att hon skriver bra, Joyce Carol Oates, men den här serien psykologiska thrillers som hon skriver under pseudonymen Lauren Kelly... nej, de blir lite för mycket för mig. Det är för mörkt och för obehagligt och jag känner egentligen inget intresse för de karaktärer hon befolkar böckerna med utan bara avsmak. De gör mig besviken genom sina fantasier, val och tankar.

Den här är bättre än den förra (Tag mig, tag mig med dig), men helheten blir ändå att jag nästan hade föredragit att inte läsa. Det handlar om utnyttjande och manipulation, intelligenta kvinnor som blir som trasdockor när dominanta män demonstrerar sin makt. Och det värsta är att kvinnorna verkar vilja bli sådana. Jag tror att det är det som får mig att vämjas.

Det blir bara medelbetyg även denna gång.

 

 
  Lundholm, Lars Bill: Kungsholmsmorden

Vi fick den här pocketboken i julklapp av en leverantör på jobbet, annars hade jag nog inte kommit på att läsa den. I så fall hade jag missat en riktigt bra deckare: välskriven och spännande med fina Stockholmsmiljöer. Offret som hittas nära polishuset på Kungsholmen är en ung ambitiös juridikstuderande, och bland de misstänkta finner utredarna snart såväl den rockspelande pojkvännen som varenda medlem av en väl ansedd advokatfamilj.

Det här är tydligen den tredje deckaren i serien om kriminalpolisen Martin Olsson, och jag kommer antagligen att läsa de tidigare också - Östermalmsmorden och Södermalmsmorden.

 
 
  King, Stephen: Flickan som älskade Tom Gordon

Stephen King får mig att associera till blodiga skräckhistorier som fascinerade mig när jag var i övre tonåren, men som jag inte har så stor lust att läsa nu som vuxen. Jag hade glömt att han också skriver en annan sorts böcker, inte särskilt blodiga eller fulla av monster och spöken utan där han istället utforskar det  mänskliga psykets mörka skrymslen. Han är mycket bra på det, vilket den här boken (som jag fått låna av en kollega) bevisar.

Trisha är nio år och ute på vad som skulle bli en kort lördagsutflykt med mamma och storebror längs Appalacherleden i Maine. Utan att de andra (som ständigt grälar) märker något avviker hon från stigen för att kissa, och får sedan den ödesdigra idén att komma ifatt genom att gena snett genom skogen. Det tar inte många minuter innan hon är vilse. Det  som får henne att ta sig igenom de kommande dygnen därute är fantasierna om Tom Gordon, den basebollspelare som är hennes favorit.

Välskriven och spännande berättelse för alla åldrar.

 

 
  Aslam, Nadeem: Kartor för vilsna älskande

Vilken underbar bok! Det blev en självklar femma i betyg, trots att slutet lämnar en massa frågor som jag skulle velat ha svar på. Men stämningen i boken, karaktärerna och framför allt språket hade mig fast från första sidan. Färger, smaker, dofter och förnimmelser beskrivs på fantastiska och oväntade sätt. Myter och legender från Pakistan, Indien och från den islamska tron har sin plats i karaktärernas vardagsliv.

 Jag skulle nästan vilja börja om i den nu genast, för jag fick ofta under läsningen en känsla av att den här händelsen har det funnits antydningar om tidigare, som små ledtrådar som jag inte riktigt förstod betydelsen av då. Jag älskar sådana böcker, det är så intelligent att kunna väva ihop en berättelse på det viset.

Kärlek, grymhet, rasism, matlagning, religion, vänskap, misshandel, hedersmord, sorg och fjärilar - allt ryms i denna roman om pakistanska invandrare i England. Hur skulle jag kunna låta bli att älska en bok i vilken ett av kapitlen inleds med denna fantasieggande mening: "På morgonen får Shamas veta att en galax har stulits under natten."

 

 
  Josefsson, Willy: De obarmhärtiga

Den pensionerade polisen Martin Olsson hamnar på sjukhus och under natten dör den andre patienten på hans sal på ett oförklarligt sätt. Sedan dör en läkare också utan någon synbar anledning. Olsson kan inte övertyga sig själv om att allt är som det ska utan börjar göra sina egna efterforskningar, samtidigt som han dejtar en av sjuksköterskorna från avdelningen. Josefsson skriver som vanligt ganska lågmält men lyckas göra det spännande ändå. Jag tycker inte att den här är lika bra som hans efterföljande Den slutna cirkeln.

 
  Oates, Joyce Carol: Våld - en historia om kärlek

JCO skriver alltid bra och har oftast något viktigt att säga. Men många gånger är hennes böcker mörka och obehagliga att läsa eftersom de inger en känsla av att jag helst skulle ha sluppit veta. Så känns det när jag läser den här korta romanen om våldtäkt och hämnd, berättat med flera olika röster. Den röst som man minns bäst är den tolvåriga dottern till våldtäktsoffret som tvingas bevittna allt som sker.

 
  Fossum, Karin: Mordet på Harriet Krohn

Kommissarie Konrad Sejer och hans sidekick Jacob Skarre får knappt vara med alls i den här deckaren, som helt och hållet berättas med den skyldiges röst. Det är inte ointressant, men jag gillar Sejer och därför tycker jag inte att det här var lika roligt att läsa. Fossum är fantastisk på att skildra sina karaktärers inre liv, men tyvärr blev det lite tråkigt här. Inte en av hennes bästa.

 
     
  © 2007-2012 Nina Svinghammar